Laserfotokoagulation av retina

Laserenergi förstör ischemisk retinal vävnad för att minska VEGF-sekretion, stoppa patologisk kärlnybildning och förebygga synhotande komplikationer – en hörnsten i behandlingen av diabetisk retinopati och retinal venocklusion.

Laserfotokoagulation av retina har varit en huvudbehandling vid retinala kärlsjukdomar i över 60 år och är fortfarande standardbehandling vid diabetisk retinopati (DR) och retinal venocklusion (RVO). Laserenergi som absorberas av retinalt pigmentepitel skapar fokal termisk koagulation som förstör ischemiska fotoreceptorer i områden med dålig perfusion. Genom att minska det metabola syrebehovet i dessa zoner minskar den totala retinala VEGF-produktionen, vilket hämmar patologisk kärlnybildning och förebygger allvarliga komplikationer såsom glaskroppsblödning och traktionsbetingad näthinneavlossning. Det finns tre huvudmodaliteter: panretinal fotokoagulation (PRP) – används vid proliferativ diabetisk retinopati (PDR) eller omfattande ischemisk RVO, med 1 500–2 000 laserpunkter över den perifera retinan (makula och papillen sparas), vanligen fördelat på 2–3 behandlingar; fokal fotokoagulation – direkt behandling av läckande mikroaneurysm vid diabetiskt makulaödem som inte engagerar centrum; grid-fotokoagulation – ett rutmönster av laserbränningar över ödematös retina (har till stor del ersatts av anti-VEGF-injektion vid makulaödem). Även om anti-VEGF-injektioner har ersatt laser som primär behandling vid makulaödem, är PRP fortfarande oersättlig för behandling av nykärl vid PDR och för att förebygga katastrofala komplikationer. Lägre kostnad och att upprepade injektioner undviks gör metoden till ett viktigt alternativ i miljöer med begränsade resurser och ett komplement i omfattande retinal vård.